Notskrift används för att visuellt nedteckna musik. De flesta av oss har en tydlig bild i huvudet av hur notskrift ser ut, men det är bara en av många olika varianter som har funnits genom historien, och i olika kulturer. Den tidigaste notskriften man har hittat var nedskriven på en sumerisk lerplatta, och upphittades i dagens Irak. Den framställdes ca 1400 f Kr. Musiken på lerplattan var nedtecknad i trefaldiga harmonier.
I Europa började man utveckla en notskrift på 900-talet, som användes i kloster för att nedteckna gregoriansk sång. Denna notskrift utfördes med så kallade “neumer”, som visar hur melodin rör sig. Eftersom man med denna skrift inte kunde se
de exakta tonerna, fick sångarna lära sig melodierna utantill först och använde sedan “neumskriften” som stöd för minnet.
Några av de mest framgångsrika och berömda musikerna vi känner till, som Paul McCartney och i The Beatles, kan inte läsa noter, men har ändå lyckats komponera en lång rad folkkära hits. Ett annat exempel på en världskänd musiker som inte kunde läsa noter var Michael Jackson. Han spelade flera instrument, som gitarr och trummor, men kunde inte skriva ner noterna. Michael Jackson komponerade i stället sina toppsäljande hits i huvudet, och spelade in dem på en bandspelare.
