Var namnet “blues” kommer ifrån är omtvistat. Det kan helt enkelt vara ett uttryck för melankoli och nedstämdhet, men det sägs också komma från “blue devils”, som var en representation för de hallucinationer man kunde uppleva när man led av alkoholabstinens. Det är på flera sätt förknippat med just alkoholkonsumtion, då man i USA vid den här tiden associerade begreppen alkohol och ordet “blues” med varandra.
Blues som musikform uppkom i USA:s södra stater runt år 1870. Det är en musikstil med ursprung i afroamerikansk kultur, med traditioner och bakgrund i Afrika. Man blandade in arbetssånger, religiösa melodier, och så kallade “field holler”, eller fältrop. De sistnämnda användes för att kommunicera eller ge uttryck för känslor bland förslavade afroamerikanska arbetare.
Något som är karakteristiskt för blues är dess mönster av kallelse och svar. Först kommer en fras i musiken, och därefter en 
till fras som svarar på den första. Blues spelas också efter en speciell musikskala och med vissa ackord, som t ex den så kallade “bluestolvan”. Här kan du läsa mer om BB King, som är en känd bluesstjärna.
Tidiga bluesstycken var ofta mycket enkla, med en rad som sedan upprepades i fyra repetitioner. Man sjöng ofta om den rasdiskriminering och de orättvisor som afroamerikaner utsattes för i samhället.
Blues började först höras i det amerikanska samhället efter att slaveriet upphörde och de tidigare slavarna blev befriade från förtryck. År 1908 kom de första publikationerna av noter med bluesmusik. Sedan dess har bluesen utvecklats till många olika former, som “country blues”, västkustblues och elektrisk blues. På sextio- och sjuttiotalen kunde man se ytterligare utveckling när bluesrock uppkom; en blandning av blues och rockmusik.
