Efter romantikens känslosvallande, storvulna musik kom en motrörelse; modernismen. Denna benämning används på en del av den klassiska epoken. Musiken påverkades precis som under tidigare perioder av strömningarna i det övriga samhället. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skedde stora omvandlingar i det västerländska samhället. Industrialismens framväxt och urbaniseringen, samt första världskriget var några av de faktorer som påverkade den modernistiska rörelsen. Modernismen motsatte sig realismens tidigare ideal. I stället för att framställa världen så naturligt och sanningsenligt som möjligt och så att säga återupprepa den, ville man nu tänka och skapa nytt. Detta skedde också inom musiken. Man tolkade om äldre musik, och organiserade 
dess olika aspekter på nya sätt. Förändringar skedde till exempel inom hur man arbetade med rytm och harmonier, melodier och ljud. Du kan läsa mer genom att gå in på Svenska Dagbladets hemsida och söka efter “modernismen”.
Exempel på framgångsrika kompositörer under denna period är Strauss och Mahler. Man experimenterade med atonalitet och polytonal musik. Atonalitet innebär att man skjuter undan grundtoner och centraltoner i musiken, och låter andra beståndsdelar ta större plats. Polytonal musik betyder att man låter flera tonaliteter framträda på samma gång. En tonalitet innebär att man håller musiken i en viss tonart. Dessa modernistiska strömningar gav också upphov till jazzen och den nya populärmusiken.
