Musik och matematik är sammankopplade på flera oväntade sätt. Många forntida kulturer har studerat sambanden mellan matematik och musik. Bland dessa finns det antika Grekland, Indien, Egypten och Kina. Den grekiska filosofen Plato (född 429 f Kr) talade i sin dialog “Timaeus” om hur universum skapades med hjälp av tal. Pythagoras, den grekiske filosofen, hade provat att knäppa på strängar. När han slog på hela strängen avgav den en viss ton. När han sedan knäppte på hälften av strängen, fann han att den då avgav oktaven i förhållande till denna grundton. Han experimenterade vidare och fick då resultatet att två tredjedelar av samma sträng blev kvinten av grundtonen. Detta föranledde Pythagoras att deklamera att Gud måste vara matematiker. Pythagoras hade kvantifierat själva naturen runt om oss. Läs mer om Pythagoras genom att gå in på DN och söka på “Pythagoras”.
Musik skapas också med hjälp av en rytm, med upprepningar och särskilda längder. Liksom inom matematiken har alltså musiken ett behov av ordnade tal. Matematik är mönster, och musik är ljud format i mönster. Studiet av mönster kan sägas vara detsamma som matematik. Grundläggande matematik kan också vara till hjälp när man försöker lära sig musikteori. Man har också sett via forskning att viss musik blir mer uppskattat av lyssnarna, eftersom det följer vissa matematiska mönster. Ett exempel är “Kanon i D” av Pachelbel.
Våra mänskliga hjärnor uppskattar mönster och rytm. Forskning visar att när barn får lära sig spela musikinstrument, blir de också bättre på matematik och koordination mellan öga och hand. Detta beror på att många av de förmågor som krävs för matematik och musik överlappar varandra. För att förstå procent och decimaler behöver man samma koncept som för att förstå rytm. När ett barn tränar på att bemästra sitt musikinstrument, så stärks också barnets kopplingar mellan det fysiska och det mentala. Man har också sett att elever som lär sig med musik som verktyg har lättare att komma ihåg sina nya kunskaper.